Hej allesammans!

Hoppas allt är bra med er :)

Jag börjar med att säga grattis till Kiara som blir 3 Månader idag!

Idag har de varit en rätt lugn dag,

min älskade har varit ledig idag så vi har bara tagit de lugnt och försökt att vila upp oss.

Men vi har ändå hunnit med lite grejer iaf,

vi har varit på promenad,

hämtat bilen från verkstan,

(självklart) lekt och gosat med Kiara :)

Nu är kina maten på g och en skön kväll väntar :)

När man bestämmer sig för att skaffa barn,

så vänds hela ens liv upp och ner.

Först ska kvinnan bära på barnet i 9 månader och inte bara de,

man ska ju må lite dåligt när man gör de oxå,

man kan oxå få foglossningar och andra krämpor och vi får verkligen inte glömma bort...

HUMÖRSVÄGNINGAR!!!

(Jag fick hur mycket som helst!)

Men de är inte bara de heller,

utan man måste börja planera,

ska vi renovera nu,

flytta,

byta jobb,

köpa bebis saker m.m

Allt vänds upp och ner.

Sen när de äntligen är dags att träffa de efterlängtade lilla livet som man har burit på eller sett växt i magen,

så kommer man först till den häftigaste upplevelsen man någonsin kommer kunna få uppleva,

nämligen förlossningen :)

Den kan gå hur bra som helst eller dåligt,

men hur de än gå så tycker alla samma sak efter och de är,

de är såååå värt de,

när man får sitt barn på bröstet så försvinner allt annat,

då är de hakuna matata ;)

Sen börjar kampen mot tröttheten.

Första natten kanske man inte får sova alls,

kanske inte heller andra eller tredje natten heller.

Man får byta blöjor stup i kvarten, mata barnet, få barnet att somna och kanske få höra på mycket bebis skrik.

Men så fort man tittar på sitt barn och den tittar tillbaka och börjar le med hela ansiktet så vet man att den jobbiga tiden var lätt värt de.

Allt gos, allt skrattande, jollrande, bara när dom ligger på rygg och tittar på sin hand (som dom gärna vill ha i munnen men som dom inte träffar) med ögonen i kors,

så tänker man bara på en sak och de är kärlek.

Man smälter bort och ser så där fånig ut där man står och ler och ser sitt lilla hjärta försöker lösa problemet att få in handen i munnen haha.

Ja jag har bara varit förälder i 3 månader men vi har lärt oss enormt mycket på den här tiden.

Jag har lärt mig att Kiara går alltid först för oss.

Jag kan inte bara gå ut på krogen (även fast de har lockat ibland),

man kan inte hitta på något sporadiskt,

allt kräver planering.

Och man kan inte umgås med kompisar hela tiden,

för att de finns någon annan som behöver våran uppmärksamhet.

Jag drack mitt första glas vin förra helgen,

de kändes sådär faktiskt,

jag ville absolut inte tappa kontrollen för att mitt lilla hjärta kanske behöver mig.

Mitt liv handlar nu om de barn vi har satt till denna jord,

lära henne saker,

sjunga med henne,

vara med henne,

prata med henne,

leka med henne och ta låååånga sköna promenader med henne för att lära henne att frisk luft är de bästa som finns.

Och som jag har märkt så mår hon mycket bättre om hon får långa promenader varje dag ist för att bara sitta hemma.

Hon sover bättre, är gladare, äter bättre, mindre kolik/magknip och som sagt mår bättre.

Alla barn förtjänar att få vara ute mycket och att inte bara få sitta inne.

Kiara älskar tvn,

men hon får inte titta så mycket på den ändå,

jag tycker de är mycket viktigare att vi pratar,

leker och sjunger ist.

Som sagt har jag satt ett barn till världen så är de min uppgift att lära den allt jag kan och framför allt att ta mitt ansvar och vara med mitt barn :)

Så ut o gå mina vänner med era barn

(kanske inte ikväll men imorrn)

de är bra för barnen och de är samtidigt bra för er :)

De finns inga dåliga väder,

bara dåliga kläder ;)